Somliga går i lånade skor...
Åh, vad jag älskar skor! Jag går och hämtar dom hela tiden och bär runt på dom. Nu har jag kommit på hur man sätter på sig dom! Mina egna är ganska svåra att få på, men pappas är som gjorda för mig! Det går hur smidigt som helst. Det är en härlig känsla när man lyckats, man känner sig som mamma och pappa lite grann... lite större. Jag har börjat svara i telefonen också. Fast bara i min egen. Den där andra som det pratar någon i är fortfarande lite konstig och läskig. I den vågar man ju inte riktigt prata själv. Men i min går det bra! Där vågar man till och med säga några ord, t ex gläh gläh gläh...
Du ser minst sagt lite större ut i de där. Trevlig hyllning till mamma tycker jag. Du lyckas verkligen att personifiera L:et.
Säg till mamma att lägga upp en bild på dig i din nya tröja som du fått av Apa!
Här syns tydligt hur generna spelar in. Även du min vän var en stor älskare av skor redan som liten. Vissa sov du med.
Jag försöker febrilt att ta en bild med tröjan, men vi tar på den när vi ska gå ut (lite för varm att ha inne fortfarande) och då blir Ted helt spattig. Ja, han älskar ju att få gå ut. Så han springer omkring och hojtar, vilket gör det svåååårt att ta en bild.
Ja, vad är det med skor som gör dom så älskvärda? Kanske klappret mot golvet när man går med dom? Eller att dom är fina? Jag har ett par finskor i en skolåda som jag brukar ta fram lite då och då och beundra (svarta med strass på några av banden). Jag har använt dom en gång. Jag får ju aldrig tillfälle eftersom jag inte är fest-typen... Men trots det åker dom fram en sisådär en gång i månaden och tittas på med längtansfull blick.
...nog skulle jag nog kunna sova med dom här med. Vad tjusig jag skulle känna mig!