Nu är det mkt sy-projekt i rörel
Kolla varifrån!
Nu är det mkt sy-projekt i rörelse (mitt i flytten -fredrik är inte så nöjd med mig just nu). Här är iaf senaste, överdrag med Moas namn till bygeln på vagnen.
Testar att skicka en till bild (
Kolla varifrån!
Testar att skicka en till bild (mobilbloggar). Det blev lite jobs med förra inlägget.
Nu har jag äntligen tagit mig i
Kolla varifrån!
Ursäkta bildkvalitén, det blev lite suddigt. Jag skyller på fredrik, det är hans mobil, haha :-D
telefonprat
Vi har en ny sport här hemma.
Ted och Moa tycker det är kanonroligt att svara och prata i telefon (framför allt Ted). Så när det ringer här hemma låter vi, helt enkelt, de svara. Det kan bara falla ut väl, tänker vi. Antingen ringer mormor, morfar, farmor, farfar eller Åsa (ja, jag vet -kanske dags att utöka umgängeskretsen, haha), och då blir ju alla bara lite glada. Det brukar ju inte vara ngt superbrådskande, och i de flesta fall vill ju dessa (ni) ändå prata en stund med barnen också.
Men i bästa fall ringer det en telefonförsäljare (oväntat nog sker detta ganska ofta, säkert 2 av 3 samtal). Det är riktigt skoj. Ted står och håller låda en stund, och efter någon eller några minuter kollar vi till vem som ringt.
HAHA, väldigt skoj, och rätt åt de stackars försäljarna som febrilt försöker övertala Ted (eller Moa) att lämna över luren till mamma eller pappa.
Hihi, underhållning på hög nivå. Man får göra vardagen lite roligare, tänker vi!
Ted och Moa tycker det är kanonroligt att svara och prata i telefon (framför allt Ted). Så när det ringer här hemma låter vi, helt enkelt, de svara. Det kan bara falla ut väl, tänker vi. Antingen ringer mormor, morfar, farmor, farfar eller Åsa (ja, jag vet -kanske dags att utöka umgängeskretsen, haha), och då blir ju alla bara lite glada. Det brukar ju inte vara ngt superbrådskande, och i de flesta fall vill ju dessa (ni) ändå prata en stund med barnen också.
Men i bästa fall ringer det en telefonförsäljare (oväntat nog sker detta ganska ofta, säkert 2 av 3 samtal). Det är riktigt skoj. Ted står och håller låda en stund, och efter någon eller några minuter kollar vi till vem som ringt.
HAHA, väldigt skoj, och rätt åt de stackars försäljarna som febrilt försöker övertala Ted (eller Moa) att lämna över luren till mamma eller pappa.
Hihi, underhållning på hög nivå. Man får göra vardagen lite roligare, tänker vi!
Lite nyare bilder
Några hyfsat nytagna bilder på barnen för att fylla ut bloggen lite...
Skönt att vara inne i en galleria, så slipper man alla tjocka kläder.
Ibland får man lyxa till det lite med juice istället för vatten. Moa tyckte det var jättegott! :-)
Här är en bild från när vi var i stan (inne i den numera fruktade leksaksbutiken). Då var han fortfarande nöjd och glad :-D
Vad skönt det ska bli när sommaren kommer, så man slipper allt snor!
Nu är våren snart här....
Idag vid Odenplan skådades ett väldigt säkert tecken, på att våren är nära anstående, limousinerna har äntligen vaknat från sin vintervila. Ett lika klassiskt och säkert vårtecken som tussilagon!
Våra härliga skrik-ungar!
Moa har kommit in i en härlig period nu. Hon tycker det är helt fantastiskt att skrika för allt vad hon har. Hon tar i från tårna och skriker så hela hon skakar. Man ser på henne att hon tycker att det är underbar härligt.
Just nu t ex sitter Moa och Ted och badar. Eller nä, Moa står ju upp. Och skriker. När hon försökte dricka badvattnet (med olja i), sa jag att "Nej Moa, inte dricka badvattnet". "Dricka" är ju ett av hennes favoritord just nu, så det nappade hon på direkt och skrek "DRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIICKAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!" X antal gånger. Och i ett badrum förstärks ljudet en aning också... Det är härligt när det ringer lite i öronen efter hennes illvrål...
Annars lunkar allt på som vanligt med vardagen. Det mest spännande som hänt är väl att Moa fått en ny tand. En kindtand märkligt nog. Annars kunde man ju tycka att det kunde komma några fler framtänder först. :-)
Ted har varit ganska snäll den här veckan, hans trotsperiod kanske har vila? :-D Nog för att vi kan tycka att han kan vara jobbig och bråkig, så inser man ju att vi nog har en ganska snäll pojk. För även om han bråkar en del, så är han inte helt omöjlig. I slutändan lyssnar han faktiskt på vad vi säger. Och när vi är iväg på saker, är han riktigt duktig (de allra flesta gångerna). Fast vi har kanske inte nått trotsperiodens "peak" än. Det visar sig.
Fast apropå trots och skrik...
Vi var iväg till stockholms central i lördags. Var in på lite olika butiker, och vi var i stan rätt länge. En heldag. Så barnen var ju trötta (fast det var en mysig dag i övrigt som vi alla uppskattade och behövde). I en av de sista butikerna (den efter leksaksbutiken -vems smarta idé var det???) ville Ted absoluuuut gå tillbaka till leksaksbutiken för att fortsätta kolla på balla leksaksbussar i alldeles för stor storlek. Det ville inte vi (vi tyckte att det räckte med den timmen vi redan hade spenderat där -b.l.a. för att springa efter en busig Moa, som fann "bli-jagad"-leken extremt roande). Ted började så klart att skrika och gasta så högt han kunde. Ljudet stegrade i takt med våra svettningar. Till slut var han uppe i nivån att rösten liksom bara skär sig. Då upptäcker jag killarna i kundmottagningen bakom oss, som roat står och tittar på. Som om det vore ett spännande avsnitt ur "Cityakuten", eller något (de hade "vem vinner?"-uttryck i deras ansikten). Då börjar man, förutom den övriga stressen, att känna en viss prestationsångest. Inte nog med att bara försöka få tyst på Ted, nu skulle man dessutom göra det på ett snyggt, världsvant och effektivt sätt. Tiden kändes som en evighet (fast jag tror det egentligen bara rörde sig om en minut eller två), men till slut blev han faktiskt tyst. Jag vet inte hur det gick till, jag var upptagen med att sväva någonstans ovanför det hela. :-D
Så där har han aldrig gjort förut, och det är lite därför jag insett att vi har rätt snälla barn, trots allt.
Ps, om ni undrar varför det saknas någon ny bild på barnen, är det för att min mobil är på lagning (fantastisk kvalité -höll i hela 2 månader!). En av anledningarna till stadsbesöket.
Just nu t ex sitter Moa och Ted och badar. Eller nä, Moa står ju upp. Och skriker. När hon försökte dricka badvattnet (med olja i), sa jag att "Nej Moa, inte dricka badvattnet". "Dricka" är ju ett av hennes favoritord just nu, så det nappade hon på direkt och skrek "DRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIICKAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!" X antal gånger. Och i ett badrum förstärks ljudet en aning också... Det är härligt när det ringer lite i öronen efter hennes illvrål...
Annars lunkar allt på som vanligt med vardagen. Det mest spännande som hänt är väl att Moa fått en ny tand. En kindtand märkligt nog. Annars kunde man ju tycka att det kunde komma några fler framtänder först. :-)
Ted har varit ganska snäll den här veckan, hans trotsperiod kanske har vila? :-D Nog för att vi kan tycka att han kan vara jobbig och bråkig, så inser man ju att vi nog har en ganska snäll pojk. För även om han bråkar en del, så är han inte helt omöjlig. I slutändan lyssnar han faktiskt på vad vi säger. Och när vi är iväg på saker, är han riktigt duktig (de allra flesta gångerna). Fast vi har kanske inte nått trotsperiodens "peak" än. Det visar sig.
Fast apropå trots och skrik...
Vi var iväg till stockholms central i lördags. Var in på lite olika butiker, och vi var i stan rätt länge. En heldag. Så barnen var ju trötta (fast det var en mysig dag i övrigt som vi alla uppskattade och behövde). I en av de sista butikerna (den efter leksaksbutiken -vems smarta idé var det???) ville Ted absoluuuut gå tillbaka till leksaksbutiken för att fortsätta kolla på balla leksaksbussar i alldeles för stor storlek. Det ville inte vi (vi tyckte att det räckte med den timmen vi redan hade spenderat där -b.l.a. för att springa efter en busig Moa, som fann "bli-jagad"-leken extremt roande). Ted började så klart att skrika och gasta så högt han kunde. Ljudet stegrade i takt med våra svettningar. Till slut var han uppe i nivån att rösten liksom bara skär sig. Då upptäcker jag killarna i kundmottagningen bakom oss, som roat står och tittar på. Som om det vore ett spännande avsnitt ur "Cityakuten", eller något (de hade "vem vinner?"-uttryck i deras ansikten). Då börjar man, förutom den övriga stressen, att känna en viss prestationsångest. Inte nog med att bara försöka få tyst på Ted, nu skulle man dessutom göra det på ett snyggt, världsvant och effektivt sätt. Tiden kändes som en evighet (fast jag tror det egentligen bara rörde sig om en minut eller två), men till slut blev han faktiskt tyst. Jag vet inte hur det gick till, jag var upptagen med att sväva någonstans ovanför det hela. :-D
Så där har han aldrig gjort förut, och det är lite därför jag insett att vi har rätt snälla barn, trots allt.
Ps, om ni undrar varför det saknas någon ny bild på barnen, är det för att min mobil är på lagning (fantastisk kvalité -höll i hela 2 månader!). En av anledningarna till stadsbesöket.