Läskigt monsterbarn (vad gör det mig till....?)
-"Jag är ett monster", sa Ted och sprang runt i lägenheten så här:
Försökte få en bra bild, men tydligen är monsters både snabba och övertäckta med täcken (eller så ser de helt enkelt ut så, det kanske inte finns ngt under???)
Försökte få en bra bild, men tydligen är monsters både snabba och övertäckta med täcken (eller så ser de helt enkelt ut så, det kanske inte finns ngt under???)
Barn bakom galler
Så här får våra stackars barn åka till och från dagis...
Fast egentligen är de rätt nöjda över att få åka postbil, bräcker t o m bussen (fast nog inte tåget). :-)
Kan inte låta bli att tvinga på er en tydligare bild av skrikfärgerna på vagnen (i dagsljus. Jämför t ex med det gula huset i bakgrunden...hehe):
Fast egentligen är de rätt nöjda över att få åka postbil, bräcker t o m bussen (fast nog inte tåget). :-)
Kan inte låta bli att tvinga på er en tydligare bild av skrikfärgerna på vagnen (i dagsljus. Jämför t ex med det gula huset i bakgrunden...hehe):
Ska vi kalla det somrigt? :-D
Haha, det här är ju bara en så gräslig kombination att jag bara måste använda den! Det blir roligare så.
obs, bygelskyddet är egentligen snorgrönt, inte lime som det ser ut på bilden...
obs, bygelskyddet är egentligen snorgrönt, inte lime som det ser ut på bilden...
trötter
Hahaha, barn kan verkligen somna på de märkligaste ställena. Ted har iof alltid varit en "golv-sovare".
Så här fann vi honom för en stund sedan.
Så här fann vi honom för en stund sedan.
4 år!
Igår fyllde Ted 4 år (jösses -att man redan har en 4-åring!). Vi har räknat ned dagarna i snart 3 veckor. Han blev jätteglad för alla fina presenter han fick från er alla!
Vi väckte honom på morgonen med lite skönsång (läs kraxande), men det tog ett tag innan han förstod varför vi stod där med paket. Han kan ju inte vara riktigt normal, för medans han öppnade paket skulle han pausa hundra gånger för att prata om allt möjligt (Vi: "Jajaja, Ted, RIV UPP PAKETET NU!" haha).
Det var en jättemysig och bra dag, jag hade tänkt att ta en massa bilder men det glömdes liksom av mitt i allt.
Ted var iaf jättenöjd med dagen, och på dagis hade han fått ha en guldkrona hela dagen, som han var så stolt över.
Av oss fick han en cykel, så på kvällen efter ett litet kalas, gick vi ut och han cyklade runt, runt kvarteret i en hel evighet. Bra fart fick han upp dessutom, så jag fick springa bredvid honom (och ropade åt honom att sakta ned, orolig som man är).
(*harkel* försök att tänka bort vår dumpningplats -bokhyllan, hehe)
Vi väckte honom på morgonen med lite skönsång (läs kraxande), men det tog ett tag innan han förstod varför vi stod där med paket. Han kan ju inte vara riktigt normal, för medans han öppnade paket skulle han pausa hundra gånger för att prata om allt möjligt (Vi: "Jajaja, Ted, RIV UPP PAKETET NU!" haha).
Det var en jättemysig och bra dag, jag hade tänkt att ta en massa bilder men det glömdes liksom av mitt i allt.
Ted var iaf jättenöjd med dagen, och på dagis hade han fått ha en guldkrona hela dagen, som han var så stolt över.
Av oss fick han en cykel, så på kvällen efter ett litet kalas, gick vi ut och han cyklade runt, runt kvarteret i en hel evighet. Bra fart fick han upp dessutom, så jag fick springa bredvid honom (och ropade åt honom att sakta ned, orolig som man är).
(*harkel* försök att tänka bort vår dumpningplats -bokhyllan, hehe)
söndag
Haha, ett nytt sätt att dricka vatten ur en nappflaska. :-D
Hon har alltså tryckt ned själva pipen, och sedan stoppat i sugröret. Snacka om dubbelarbete.
Hon har alltså tryckt ned själva pipen, och sedan stoppat i sugröret. Snacka om dubbelarbete.
4-årskontroll
Ja, igår alltså, och med Ted så klart! :-)
Ted är oerhört blyg med nya personer, även med bekanta som han inte träffar dagligen, så det var inte det lättaste när bvc-sköterskan (en oerhört sympatisk och mysig person) försökte få honom att göra några tester.
Vi fick göra så att jag "lekte" först för att visa hur ofantligt kul det var, så fick Ted göra efter mig. Då fungerade det så där bra. Men med lite övertalning och peppning gick han med på att slutföra alla uppgifter iaf. Han bråkade absolut inte, var bara blyg.
Han skulle först titta i en pekbok, och berätta vad det var för olika figurer, vilken färg de hade och vad de gjorde. Det gick inte alls. Han vägrade prata. :-D
Då provade vi att göra hörseltestet istället. Det gick ut på att han hade hörlurar på sig, och varje gång det pep skulle han lägga över en träkloss från en burk till en annan. Det klarade han utmärkt, fast till att börja med gillade han inte alls att ha på sig lurarna. Sen insåg han att det faktiskt var rätt kul. Oj, vad jag blev stolt över honom! Jag kände verkligen hur hjärtat pyste över när han koncentrerade sig på ljudet för att sedan nöjt flytta klossar. Man såg att han kände sig duktig. :-)
Det klarade han helt och hållet, enligt sköterskan.
Efter det fick han göra syntest. Piratlappen var lite kul, men sedan lite tröttsam att ha på sig tydligen. Det blev lite halvsvårt att försöka få honom att behålla den på. Testet var så att han fick titta på olika stora bokstäver på en tavla längre bort, sedan skulle han peka på rätt bokstav som fanns på en platta framför honom. Det höll sig till endast 4 bokstäver.
Det gick jättebra.
Sen vägde, och mätte, han sig. 95 cm och 17 kg. Det märks kanske att han inte har de längsta föräldrarna... :-)
Sist fick han prova pekboken igen, och då vågade han i alla fall mumla fram svaren.
Men eftersom vi vet att han ligger lite efter i talet skrev hon en remiss till en logoped. Det känns jättebra! Då kanske man får lära sig olika övningar och så.
Dessutom finns det tydligen en här i Sigtuna, så vi slipper åka hela vägen in till Stockholm. Skönt!
Ted är oerhört blyg med nya personer, även med bekanta som han inte träffar dagligen, så det var inte det lättaste när bvc-sköterskan (en oerhört sympatisk och mysig person) försökte få honom att göra några tester.
Vi fick göra så att jag "lekte" först för att visa hur ofantligt kul det var, så fick Ted göra efter mig. Då fungerade det så där bra. Men med lite övertalning och peppning gick han med på att slutföra alla uppgifter iaf. Han bråkade absolut inte, var bara blyg.
Han skulle först titta i en pekbok, och berätta vad det var för olika figurer, vilken färg de hade och vad de gjorde. Det gick inte alls. Han vägrade prata. :-D
Då provade vi att göra hörseltestet istället. Det gick ut på att han hade hörlurar på sig, och varje gång det pep skulle han lägga över en träkloss från en burk till en annan. Det klarade han utmärkt, fast till att börja med gillade han inte alls att ha på sig lurarna. Sen insåg han att det faktiskt var rätt kul. Oj, vad jag blev stolt över honom! Jag kände verkligen hur hjärtat pyste över när han koncentrerade sig på ljudet för att sedan nöjt flytta klossar. Man såg att han kände sig duktig. :-)
Det klarade han helt och hållet, enligt sköterskan.
Efter det fick han göra syntest. Piratlappen var lite kul, men sedan lite tröttsam att ha på sig tydligen. Det blev lite halvsvårt att försöka få honom att behålla den på. Testet var så att han fick titta på olika stora bokstäver på en tavla längre bort, sedan skulle han peka på rätt bokstav som fanns på en platta framför honom. Det höll sig till endast 4 bokstäver.
Det gick jättebra.
Sen vägde, och mätte, han sig. 95 cm och 17 kg. Det märks kanske att han inte har de längsta föräldrarna... :-)
Sist fick han prova pekboken igen, och då vågade han i alla fall mumla fram svaren.
Men eftersom vi vet att han ligger lite efter i talet skrev hon en remiss till en logoped. Det känns jättebra! Då kanske man får lära sig olika övningar och så.
Dessutom finns det tydligen en här i Sigtuna, så vi slipper åka hela vägen in till Stockholm. Skönt!
Kramkalas!
Barnen har börjat krama varandra, vilket är så ofantligt gulligt! Moa vill krama Ted rätt ofta nu, och han är bara jätteglad för uppmärksamheten från hennes sida. :-)
Kanske inte de bästa bilderna, det brukar tyvärr inte bli det när man försöker "catch the Moment", och samtidigt måste kasta sig efter kameran (som självklart ligger i ett annat rum)...
Vi ska för övrigt slopa "dag-nappen" när Ted fyller 4. Vi pratar om det varje dag, och då låter det som att han är rätt ok med det. Vi får väl se hur det går... Jag har dock hemsk ångest för det, jag vill annars att vi ska komma fram till saker ihop med barnen (så de känner sig delaktiga, och att man inte bara bestämmer över huvudet på dem), men tyvärr verkar detta inte kunna lösas på det sättet.
Ja, jag tror faktiskt att han mkt väl skulle kunna använda napp upp i tonåren annars... :-D
Kanske inte de bästa bilderna, det brukar tyvärr inte bli det när man försöker "catch the Moment", och samtidigt måste kasta sig efter kameran (som självklart ligger i ett annat rum)...
Vi ska för övrigt slopa "dag-nappen" när Ted fyller 4. Vi pratar om det varje dag, och då låter det som att han är rätt ok med det. Vi får väl se hur det går... Jag har dock hemsk ångest för det, jag vill annars att vi ska komma fram till saker ihop med barnen (så de känner sig delaktiga, och att man inte bara bestämmer över huvudet på dem), men tyvärr verkar detta inte kunna lösas på det sättet.
Ja, jag tror faktiskt att han mkt väl skulle kunna använda napp upp i tonåren annars... :-D
Snyggare än gympaskor!
Provar mammas klackskor, det var roligt!
(mamma tänker: "Hur mkt tjänar en dragshowartist....?")
Man kan ju iaf inte säga annat än att han går in i rollen till 100%. :-D
...
....
......
(mamma tänker: "Hur mkt tjänar en skådespelare...?")
dag hemma
Igår hade Moa feber nästan hela dagen. Hon var väldigt slö och sjuk. :-( Man har ju blivit bortskämd nästan, för under det senaste halvåret har barnen i princip varit friska.
Så idag var Moa och jag (mamma) hemma. Som tur var verkade febern vara helt borta, och hon var hyfsat pigg. Kanske en aning trött under f.m., men nu på kvällen busar hon som vanligt. Skönt.
Vi passade iaf på att vara ute en stund.
Jag blir lika förvånad varje gång jag har tittat på de här bilderna; visst har hon blivit stor! Hon är ju ingen bebis längre! :-)
-Man måste ju hjälpa till ibland också, inte bara busa!
Så idag var Moa och jag (mamma) hemma. Som tur var verkade febern vara helt borta, och hon var hyfsat pigg. Kanske en aning trött under f.m., men nu på kvällen busar hon som vanligt. Skönt.
Vi passade iaf på att vara ute en stund.
Jag blir lika förvånad varje gång jag har tittat på de här bilderna; visst har hon blivit stor! Hon är ju ingen bebis längre! :-)
-Man måste ju hjälpa till ibland också, inte bara busa!