Gluggen
Idag var Teodor hos tandläkaren och drog ut den skadade framtanden. Först var han inte jätteglad direkt, men tack vare tandläkarens lugnande piller så gick det väldigt bra. Teodor blev väldigt harmonisk, tyckte allt var härligt och tittade storögt på omgivningen. Det är visst ett glömskepiller också, för han kommer inte ihåg att han blev av med tanden. Efteråt fick han ligga och vila på en säng en timme innan vi gick därifrån, så verkningarna av medicinen skulle släppa. Allt han kommer ihåg är det roliga efteråt, när han fick köpa en bok som hette "mina hundra första fordon och maskiner". Men det var ändå med viss stolthet, som Teodor visade upp gluggen på dagis när vi hämtade Moa. 
Ord!
Nu har man äntligen börjat urskilja riktiga ord från Moa! Hittills har man ju förstått vad hon menat, men då har det varit mer peka och "da!". Bara på en kort stund nu, har vi bl.a. hört orden "titta", "dä(r)", "sitta", "släpp" (till Ted så klart...suck), "öppna" (när hon vill in i något rum med stängd dörr) och "ma(t)" (vanligast, hon är konstant hungrig. Men hon växer och springer mkt, så det kan man ju förstå). Hon säger ju fler ord, man tänker inte på alla eftersom man är så van, svårt att komma på alla på rak arm.
Busunge!
Jahapp, Moa har precis upptäckt att man kan klättra upp på vardagsrumsbordet. Skoj, tycker vi. Vad lugnt och skönt vi ska ha det en period framöver nu...
Oooooo
Herregud vilken liten raring! Och nu pratar jag inte om Fia... *Lycklig igen* (Jo, jag tror på att man kan köpa lycka. Det upptäckte jag idag +att jag är stockholmare -vi tror på det materiella)
Tufsfia
Nu när håret är lite längre på vår lilla Fia, så har det en tendens att stå åt alla håll. Visst kan man kamma det fint, men det dröjer inte länge innan det ser busigt ut igen. Men värst är ändå på morgonen. Eller ska man kanske säga bäst! Se själva...
Eller kanske denna variant?
Inte ens på självaste julafton ville håret ligga fint (fast det ser ju klart bättre ut än de två ovannämnda -Åsas bild förresten)...
Lördagsmys
Jag (mamma) och Ted fusksydde ihop en kudde igår av tygslattar vi hade hemma. Ted var så duktig och hjälpte till att nåla, och plocka stoppning för att stoppa i kudden, samt att hålla Förstörar-Moa borta. Det vart, som sagt, en snabbvariant, eftersom jag är sjuk (och egentligen inte orkade något alls). Men tack och lov för barnen, som inte märker någon skillnad! :-) Ted är jätteglad och stolt över sin kudde.
