Julhandel
Vi var förresten och handlade julklappar idag till barnen. Först tänkte vi att vi skulle gå runt och smygpeka på det vi skulle köpa, för att sedan lämna Fredrik ensam för inköpen.
Men för en tilltänkt julklapp fanns det bara ett enda exemplar kvar av, och vi vågade inte ta risken (det var hysteriskt mycket folk i butiken) att bli av med den.
Så vi la den helt enkelt i vagnen. Ted undrade direkt varför vi hade lagt den där... Då gällde den att tänka snabbt, och förklaringen blev:
"eh, jo, det är så att tomten är här idag. Men han träffar bara föräldrar, inte barn. Barnen träffar han ju på julafton. Idag vill han veta vad barnen önskar sig, så därför ska vi lägga de saker ni önskar er, i den här önskevagnen. Sedan går pappa iväg och visar tomten er vagn. Då vet han litegrann av vad ni vill ha, men vi kan ju inte veta om ni verkligen får det, eller något annat. Det beror ju på hur snälla ni är (så klart man tar till klassikern)..."
Ok, det var verkligen ett desperat sätt att inte avslöja sig, och kanske inte det bästa. Men Ted godtog det, och tyckte att det var väldigt spännande t o m. Jag tror inte att han vet att han ska få de där sakerna (vi smög med några, men några stora till dem var lite svårare att gömma). Jag tror det funkar det här året iaf. Nästa år får vi köra en annan strategi, anar jag. :-D
Men för en tilltänkt julklapp fanns det bara ett enda exemplar kvar av, och vi vågade inte ta risken (det var hysteriskt mycket folk i butiken) att bli av med den.
Så vi la den helt enkelt i vagnen. Ted undrade direkt varför vi hade lagt den där... Då gällde den att tänka snabbt, och förklaringen blev:
"eh, jo, det är så att tomten är här idag. Men han träffar bara föräldrar, inte barn. Barnen träffar han ju på julafton. Idag vill han veta vad barnen önskar sig, så därför ska vi lägga de saker ni önskar er, i den här önskevagnen. Sedan går pappa iväg och visar tomten er vagn. Då vet han litegrann av vad ni vill ha, men vi kan ju inte veta om ni verkligen får det, eller något annat. Det beror ju på hur snälla ni är (så klart man tar till klassikern)..."
Ok, det var verkligen ett desperat sätt att inte avslöja sig, och kanske inte det bästa. Men Ted godtog det, och tyckte att det var väldigt spännande t o m. Jag tror inte att han vet att han ska få de där sakerna (vi smög med några, men några stora till dem var lite svårare att gömma). Jag tror det funkar det här året iaf. Nästa år får vi köra en annan strategi, anar jag. :-D
Kommentarer
Trackback